Intesiv-stånggympan levde upp till sitt namn, för intensivt var det. Passet bestod av svett, slit och en massa kämparglädje. När jag kom in omklädningsrummet och kollade mig i spegeln så såg jag ett kräftansikte med ett leende på läpparna. Ja, för gud vad röd jag var!

Hem igen, ut på hundpromenad, laga mat, äta, plugga och sedan var klockan plötsligt närmare 22.00. Jag skall inte sticka under stolen med att det inte var helt lätt att motivera sig själv att då bege sig ut på dagens andra träningspass bestående av fem kilometers jogging. Känslan var bittersöt. Men ut kom jag och stegen var ganska tunga och som jag sa till sambon min "Den där andra andningen, den hade jag nog glömt hemma idag!", men jag säger det igen - Skam den som ger sig! SKAM DEN SOM GER SIG, tänkte jag och vägrade sluta springa innan jag var i mål, vägrade sänka tempot, vägrade ge upp.

Och här sitter jag nu, nöjd som bara den med dagens två träningspass.
Gympapasset kändes hårt och effektivt - det är så jag vill ha det.
Joggingrundan, som är på lite drygt fem kilometer, avverkades på 31 minuter och fem sekunder - vilket känns helt bra med tanke på mitt lilla träningsuppehåll i kombination med dubbla pass, och med ett personbästa på 30 minuter på fem kilometer.
Just nu känner jag mig stark, gränslös och totalt ostoppbar!
Jag är evigt tacksam över min kropp för att den klarar av det jag tar mig för att göra.
HUJHA!