Det kallas träningsglädje!

Intesiv-stånggympan levde upp till sitt namn, för intensivt var det. Passet bestod av svett, slit och en massa kämparglädje. När jag kom in omklädningsrummet och kollade mig i spegeln så såg jag ett kräftansikte med ett leende på läpparna. Ja, för gud vad röd jag var!

Hem igen, ut på hundpromenad, laga mat, äta, plugga och sedan var klockan plötsligt närmare 22.00. Jag skall inte sticka under stolen med att det inte var helt lätt att motivera sig själv att då bege sig ut på dagens andra träningspass bestående av fem kilometers jogging. Känslan var bittersöt. Men ut kom jag och stegen var ganska tunga och som jag sa till sambon min "Den där andra andningen, den hade jag nog glömt hemma idag!", men jag säger det igen - Skam den som ger sig! SKAM DEN SOM GER SIG, tänkte jag och vägrade sluta springa innan jag var i mål, vägrade sänka tempot, vägrade ge upp.

Och här sitter jag nu, nöjd som bara den med dagens två träningspass.
Gympapasset kändes hårt och effektivt - det är så jag vill ha det.
Joggingrundan, som är på lite drygt fem kilometer, avverkades på 31 minuter och fem sekunder - vilket känns helt bra med tanke på mitt lilla träningsuppehåll i kombination med dubbla pass, och med ett personbästa på 30 minuter på fem kilometer.
Just nu känner jag mig stark, gränslös och totalt ostoppbar!
Jag är evigt tacksam över min kropp för att den klarar av det jag tar mig för att göra.
HUJHA!


Alpingympa - Ett steg i rätt riktning!

Jag gick som sagt på Alpingympa igår. Det är ett pass som på mitt gym ses lite som ett djävulspass. Fokus ligger på benen och de ganska tunga övningarna utförs i många repetitioner. Dessutom kan det mycket väl komma många övningar i rad som tar på ungefär samma ställe. Med andra ord kan man efter en evighet av smala knäböj varvat med breda knäböj tro att benen skall få vila lite, men nej då är det dags att gå ned och sätta sig i nittio grader och lyfta på båda hälarna, och efter det, varför inte lite utfall för att sen börja om där vi började - med knäböj. Kanske inte exakt i den ordningen, men jag hoppas att ni förstår poängen. För mig, som alltid har upplevt att jag har ganska svaga ben, då det är just denna typ av övningar jag har haft problem med att orka med på de vanliga gympapassen, för mig kan ett sådant pass verka ganska skrämmande. Även de övningarna som inte är benövningar är ganska så markant tyngre än på många andra pass. Men vet ni vad? Trots detta så klarar jag faktiskt mig igenom ett sånt pass! Visst får jag anpassa vissa övningar, för vissa saker är min kropp helt enkelt inte tillräckligt stark för att mäkta med än. Till exempel insåg jag att det för mig inte var rimligt att lägga det ena benet snett ut i vinkel och sedan krångla över det andra på samma sätt för att sätta i händerna, eller helst bara ena handen, och köra någon typ av snea, märkliga en-hands-armhävningar. Jag kan inte ens göra särskilt många armhävningar på tår. Men detta löser jag lätt genom att anpassa det till min egen nivå och köra på med armhävningar på knä i högt tempo och så mycket och tungt jag bara kan! Med sådana små anpassningar och en tillåtelse till mig själv att det är okej att ladda om i 2  sekunder när det blir helt för mycket, samt en jäkla massa kämpande - ja, då kan jag ta mig igenom djävulspasset! Och där nämnde jag just det, det som jag vill komma åt "en jäkla massa kämpande". Det är det som är fördelen med pass som är riktigt tunga - man kämpar automatiskt mycket mer. Det må så vara hänt att jag inte klarar av alla övningarna felfritt, men ändå så kämpar och utför jag i slutändan betydligt mer än vid ett lättare pass. Jag är stensäker på att tyngre pass kommer få mig att mer automatiskt ta ett kliv utanför min comfortzone när jag tränar. Jag är övertygad om att de tuffa passen kommer få mig att utvecklas mycket snabbare vad gäller styrka och skicklighet att utföra olika typer av övningar.

Det må vara tufft, jobbigt och skrämmande! Men om man ändå skall träna, då kan man väll lika bra göra det ordentligt och effektivt?! Jag är riktigt taggad att prova på fler av den sortens pass som anses vara tyngre. Nu jäklar skall där bli fart på min träning. Jag riktigt längtar efter riktigt mycket svett, blodsmak i munnen och en himla massa endorfiner. Jag skall unna min kropp en enorm styrka och underbara möjligheter att utföra saker jag vill kunna klara av!


Dum i huvudet eller modig?

Idag skall jag, för första gången, träna ett pass som heter Alpingympa.
I beskrivningen av passet finner man ord som "mycket intensiv", "högt tempo", "tunga övningar", "många upprepningar" och det hela avslutas med "Det är mycket viktigt att du är vältränad när du kommer till alpingympa".

Om beskrivningen skrämmer skiten ur mig? Eh, ja.
Om den ännu mer peppar mig? JA!!!
Om jag platsar på passet? Det återstår att se.

Jag känner lukten av blod, svett och tårar och som en hund skall jag nosa mig fram till jag finner det!

Nya utmaningar - nya resultat!

Jag kom precis på att jag helt har glömt bort att göra mina dagliga armhävingar (på knä) & situps de senaste två dagarna. Så jag flög genast ner på golvet och såg till att göra dagens 20 armhävningar och 50 situps. Eftersom att jag har missat det i två dagar så ville jag utmana mig själv lite extra - så jag testade att köra alla armhävningarna i ett sträck, och lika så med situpsen (brukar göra i två set) och jag klarade det!


20 Armhävningar i ett sträck - det kunde jag verkligen inte göra för någon månad sedan!


Delmål - 5 km, 30 minuter

Nu är jag tillbaka efter min kvällsjogging!
Hela dagen har min kropp faktiskt skrikit efter att få röra på sig, men jag har inte haft tid att träna tidigare idag så då tyckte jag att det passade bra med 5 kilometers jogging såhär på kvällskvisten. Ända sedan jag började jogga nu för några månader sedan så har jag haft som ett delmål att jag skall klara av att springa 5 kilometer på en halvtimme. Jag har nu en längre tid känt att jag nog faktiskt har kapaciteten att uppnå detta mål om jag verkligen satsar på att göra det. Så idag tänkte jag; Upp till bevis!

Jag valde att springa en 5 kilometers-runda som jag mätte upp för ganska längesedan. När jag visste om att jag hade sprungit rätt så precis en kilometer så slog jag en kik på klockan och insåg att jag låg 15 sekunder efter trots att jag tyckte att jag hade hållt ett högt tempo. Så det var bara att öka! När jag passerade där jag trodde att det var ungefär två kilometer så slog jag en kik på klockan igen och såg suddigt att klockan stod på 13 minuter någonting. Vad sjutton tänkte jag och ökade ännu mer, trots att jag redan tyckte att jag flög fram i en hejdundrandes fart. Resten av rundan kändes det som att jag verkligen kutade, det kändes som en tre kilometers lång spurt alltså. Ändå slog klockan blankt 30 minuter några hundra meter innan jag var framme vid dörren. Jag kunde inte för mitt liv förstå hur jag inte kunde klara målet trots att det kändes som att jag höll ett enormt mycket högre tempo än någonsin förr.

Jag hade dock på känn att rundan eventuellt kanske inte var exakt 5 kilometer, utan att det kanske slog på några hundra meter. Så när jag kom hem gick jag in på jogg.se och mätte upp exakt. Och vet ni vad?
Exakt, alltså EXAKT där klockan slog över till 30 minuter blankt, exakt där var det också fem kilometer.

Så nu kan jag checka av det delmålet.
5 kilometer på 30 minuter - CHECK!
Underbart!


Att våga testa sina gränser...

Nu skall jag bege mig iväg för att träna ett pass Stepstyrka. Jag ser verkligen fram emot det eftersom att jag tyckte att det var så himla roligt sist! Jag känner för att pressa riktigt hårt idag, när passet är slut vill jag vara genomblöt och musklerna skall nästan skaka av ansträngning. Jag tror att jag skall ta en ännu tyngre stång än vad jag brukar göra när jag tar "min tunga stång". Det är ju så lätt att tro att man inte klarar av det ena och det andra, men i självaverket klarar man ofta ganska så mycket mer än vad man tror. Så nog sjutton skall jag klara av stångmomenten med en grön och tung stång! Det är enkelt att hålla fast vid den tid, tyngd, sträcka eller vad det nu må vara, som man är van vid - man tror att det är det man klarar av. Men det är även lätt att glömma bort att man faktiskt utvecklas med tiden. Det gäller bara att våga ta ett kliv utanför sin comfortzone och tänja lite på gränserna, då är det enklare att bli medveten om hur mycket man faktiskt klarar av och på så vis kan man lättare optimera sin träning!

Med de orden sagda så går jag och byter om och förbereder mig inför ett riktigt, riktigt hårt och endorfintriggande pass!!!

Rapportering nr. 2 angående utmaningen

Jag kom plötsligt på att jag helt och hållet glömde bort att ge någon rapportering angående utmaningen efter den gångna veckan. Nu har det ju gått ytterligare någon dag och det börjar närma sig slutet av denna utmaning. Dock tänkte jag ge er en rapportering om hur det har gått för mig hittills och hur mycket jag har kvar här nu på upploppet.

Hittills genomfört! - 1 km/dag gång/löpning
2 av 2
nya träningspass/ 2 nya råvaror/recept ska testas
2 av 3 intervallpass
Hittills genomfört! - 4
saker varje dag att vara tacksam över
3 av 5
stretch/avslappningspass
4 av 6 morgonträningspass
6 av 7
träningspass längre än 60 minuter
64 (varav 61 jogging) km av 8
x 10 km
7 av 9
minuter höga knän
Genomfört! - 10 km i ett och samma pass
7 av 11
minuter i jägarvila
9,5 (på tå) av 12
minuter i plankan
13 av 13
minuter ”hoppa hopprep”
14 av 14 trappor ska betas av
12 av 15 stycken träningspass
16 (på tå) av 16
minuter ”stå på ett ben” (8 min/ben). (För att öka svårighetsgraden, stå på tå.)
140 av 17 x 10 hopp ( burpees, upphopp, skridskohopp, grodhopp etc)
180 av 18
x 10 armhävningar.
7 av 19 styrkor du har eller saker med dig själv/din kropp, du är nöjd/stolt över, ska skrivas ner
Hitills genomfört! - 20 dagar utan godis, kakor, glass, chips eller liknande

Visst sjutton skall jag hinna med det sista också? Jadå, det skall jag allt göra!

MILEN!

I helgen hade jag några riktigt motiga dagar vad gäller träningen, jag lyckades inte komma upp i tid för morgonträning, jag hade ingen lust att anstränga mig, jag hoppade över planerad träning och gjorde så lite som bara var möjligt. Igår förmiddes kändes det som att det var kört att klara utmaningen och jag hade fortfarande ingen lust till någonting som hade med fysisk aktivitet att göra - framför allt inte löpning! Men det var bara att hoppa tillbaka upp på hästen igen, även om det tog emot att snöra på sig löparskorna så kände jag att om jag inte gjorde det, så kunde jag ha gått och deppat och slöat i en evighet. När löparskorna väl var på så började förhandlingarna med mig själv genast inom mig; "Det är ju tänkt att vi skall springa 7 kilometer idag, men det kanske räcker med 4..eller 5 i alla fall?" "Tänk om min kropp inte orkar, jag kanske är utmattad? Vem vet, jag kan inte ens borde springa idag?" "Utmaningen är ändå körd, min kropp kanske behöver vila" "...6 kilometer då? Det räcker väll?".

Tillslut bestämde jag mig bara för att NEJ, det är ingenting som räcker förutom de planerade 7 kilometrarna! För kroppen min hade fått vila nästan helt och hållet över helgen och att den inte ville springa nu, det var ren och skär slöhet. Så hej och hå, jag sa till sambon min (som gjorde mig sällskap på joggingturen) att "Du, vi måste klara 7 kilometer! Vi ska göra det!". Efter att jag hade uttalat de orden, så var förhandlingarna med mig själv som bortblåsta. Det fanns inget annat i sikte än - 7 kilometer!

Vi hade mätt upp en ny runda, som var himla mysig och trevlig och plötsligt kunde jag njuta av turen. Jag njöt och kämpa och njöt om vartannat. Innan jag visste ordet av var vi plötsligt hemma igen, men jag hade mer att ge, så jag fortsatte helt enkelt en sväng till. När jag sedan kom hem mätte jag upp hur lång rundan blev och nu skall ni få höra - 11 kilometer, 11 kilometer blev den!

Jag har alltså tagit mig igenom den berömda milen, och lite till också för den delen. Helt oplanerat och tidigare än tänkt - så tog jag mig igenom över en mils löpning. Fy fan vad bra jag kände mig!

Det var precis vad jag behövde ett pass som kändes behagligt men ändå var så pass långt att det var rejäl träning, även om tempot inte var det alldra högsta. En skön upplevelse och en hel drös med självförtroende. Man tackar!

StepStyrka!

Idag var det inplanerat lite av vad man kan kalla dubbel-träning (...eller något). Dagen inleddes med 3 kilometer jogging, som förvisso gick väldigt långsamt, men det var för den delen inte enkelt på något sätt. För att vara ärlig var jag extremt anfådd när jag nådde slutet av rundan. Så i det läget kände jag en viss oro inför hur dagens andra pass skulle gå. Jag hade nämligen även planerat att gå på StepStyrka. Inte nog med att jag aldrig har testat det passet förr, utan det kändes även som att beskrivningen på hemsidan antydde att det var ett pass i lite tuffare klass än vanlig medel.

Med lite oro och mycket trötthet i kroppen begav jag mig trots allt till gymmet för att för första gången prova på StepStyrka. Ingen tid att förlora.

Och vet ni vad? Jag tror jag har hittat rätt, jag är frälst.
Även om passet var lite mer än vad jag klarar av koordinationsmässigt, och det dessutom gick i ett jäkla tempo i slutet och styrkan var hårdare än vad jag är van vid, trots allt detta - så var det sjukt jäkla super roligt! Instruktören var dessutom världens härligaste och hon kändes väldigt kompetent och var mån om att träningen skulle bli så bra som möjligt för oss deltagare. Bra instruktörer är alltid ett stort plus!

Jag har alltid gillat Step skarpt, men eftersom att jag har lite svårt med koordination så har jag alltid hållt mig till de såkallade baspassen. Det har gett mig möjlighet att hänga med i koordinationen och på så sätt kunna köra fullt ut och få upp pulsen. Dock har jag ibland känt efter steppassen att jag inte har varit riktigt utmattad ändå, det har känts som att jag har haft mer att ge. Idag insåg jag att jag faktiskt kan hänga med helt okej vad gäller koordinationen även om det inte är baspass. I StepStyrka får man dessutom även hård styrketräning och passet är hela 70 minuter. Hela kroppen får sig en riktig genomkörare! Det är precis ett sånt här pass jag har letat efter.

STEPSTYRKA STEPSTYRKA STEPSTYRKA!!!

Har du provat stepstyrka?
I så fall vad tycker du om det?

Stolt & Nöjd

Igår var jag riktigt stolt över mig själv när jag gick från träningscentrat.
Efter att ha försovit mig till den planerade träningen så fick jag ändra planerna efter bästa förmåga. Den nya planen blev att jag skulle springa 4-5 kilometer på löpbandet samt gå på Pilates. Jag hade dock lite ärende som jag var så illa tvungen att göra innan träningen, så jag blev lite sen ner, vilket fick till följd att jag bara hann med 3 kilometer på löpbandet innan pilatesen. Men vet ni vad?
Trots att jag kände mig ganska så färdig efter cirka 24 minuter på löpbandet och 1 timmes pilates, så såg jag till att hålla min planering. Jag gick helt enkelt tillbaka till löpbandet efter Pilatesen och körde 2 kilometer till. Det var ganska tung, men gud så nöjd jag kände mig efteråt!

När jag kom hem på kvällen (efter 3 timmar av ständig rörelse, inräknat promenaden till och från träningen), så såg jag till att avverka lite övningar också. Efter det kändes kroppen totalt slutkörd och jag var rädd att kroppen skulle säga stopp till träning idag. Något stopp har jag dock inte tid med, inte just nu, så jag är glad att kroppen känns fit for fight idag igen. Jag har lite huvudvärk som spökar bara, men tror att det åtminstonde är på bättringsväg. Så det skall allt bli gympastång + några kilometer på löpbandet vid lunchtid!

I DID IT!!!

Jag klarade det! Jag tog mig runt rundan på 6 kilometer. Jag var lite nervös innan att det skulle bli för tufft och att jag skulle behöva avbryta, och att det på så vis skulle bli en negativ upplevelse. Jag vet att det krävs mycket för att jag verkligen skall avbryta träning, jag gör inte det om det inte känns som att jag verkligen, verkligen måste. Men jag var ändå lite rädd för att det skulle behöva bli så. Men icke sa nicke, det klarade jag fint!

Eftersom att min pulsklocka, som jag använder som tidtagarur, är (förhoppningvis tillfälligt) försvunnen, så blev det ingen exakt tidtagning idag. Men jag kollade på klockan precis innan vi gick ut och sedan direkt när vi kom in igen och uppskattningsvis så landade tiden på cirka 40 minuter. Det är jag absolut nöjd med - för denna gången, för nästa gång skall det resultatet såklart slås!

Efter joggingrundan passade jag på att göra lite av övningarna som ingår i utmaningen för att sedan strecha hela kroppen ordentligt. När jag en liten stund senare gick iväg för att handla så kände jag mig så full av energi, lycka & positivitet tack vare träningen, så jag passade på att avverka en trappa också. Gänget som satt och grillade på gräsmattan undrade säkert vad jag höll på med när jag helt sonika sprang upp för husets trappa, för att dirket vända och kuta ner igen och sedan bara gå vidare som ingenting. Härligt, härligt!

Utmaningsschema!

Nuuu skall ni få se vad det är jag har pysslat med de senaste två dagarna, för nu är jag äntligen klar.


Det jag har gjort är ett stort schema där jag skall fylla i och kryssa av efterhand som jag avverkar delar av utmaningen. Det ger en bra översikt över vad jag har hunnit med och vad jag har kvar, dessutom är det alltid motiverande att kunna sätta en bock när man har presterat något!


Herregud vad det skall bockas av här!
Behöver jag ens säga att jag är sjukt taggad?

Gör som jag - ANTA UTMANINGEN!

Jag klickade runt på lite olika bloggar tidigare ikväll och innan jag visste ordet av hade jag läst igenom en utmaning och därmed blivit utmanad. Jag funderade några sekunder fram och tillbaka; Det är ju en ganska tuff utmaning, och det kräver ju rätt mycket tid, dock vore det ju en rolig utmaning och det är precis vad jag behöver just nu. Så fort tankarna gick åt att hitta argument emot att anta utmaningen, så fick jag nästan lite dåligt samvete inför mig själv. Tillslut kom jag fram till att DET ÄR KLART JAG SKALL ANTA UTMANINGEN! Antar du utmaningen?



1 km/dag gång/löpning
2
nya träningspass/ 2 nya råvaror/recept ska testas
3 intervallpass
4
saker varje dag att vara tacksam över
5
stretch/avslappningspass
6 morgonträningspass
7
träningspass längre än 60 minuter
8
x 10 km
9
minuter höga knän
10 km i ett och samma pass
11
minuter i jägarvila
12
minuter i plankan
13
minuter ”hoppa hopprep”
14 trappor ska betas av
15 stycken träningspass
16
minuter ”stå på ett ben” (8 min/ben). (För att öka svårighetsgraden, stå på tå.)
17 x 10 hopp ( burpees, upphopp, skridskohopp, grodhopp etc)
18
x 10 armhävningar.
19 styrkor du har eller saker med dig själv/din kropp, du är nöjd/stolt över, ska skrivas ner
20 dagar utan godis, kakor, glass, chips eller liknande (alkohol?).

Mer detaljerad fakta om utmaningen och hur du anmäler dig finner du HÄR.
Tänk på att utmaningen börjar imorgon, så skynda skynda!
Jag passar på att tacka tjejen som driver bloggen "Ätatränakämpa" för ett grymt bra initiativ!

Det första ordet som dyker upp i mitt huvud när jag läser utmaningen är "HÅRDTRÄNING" - And I love the way it sounds!

Jag kan om jag vill, och det kan du med!
Och herregud vad jag vill!!!



Ny träningsmusik = Ny energi!

Har precis fyllt på min tränings-musik-lista med lite nya låtar och plötsligt känner jag mig mycket mer peppad inför morgondagens träning! Dock såg jag precis att det är speciella öppettider som gäller på träningscentrat nu i påsk, vilket innebär att de bara har öppet på eftermiddagen imorgon, vilket i sin tur innebär att jag inte kommer kunna träna något pass som jag hade tänkt. Jag skall nämligen på påskmiddag imorgon eftermiddag. Det får helt enkelt bli en joggingtur i det fria istället.

Jag var dock mer peppad på ett pass, då jag idag fick avbryta ett joggingpass efter cirka 2 kilometer då jag blev yr och fick ont i hela kroppen. Det kändes inte alls bra, så det kändes som att det var rätt beslut att avbryta. Jag blir bara så irriterad och besviken när jag inte lyckas genomföra den träning jag har planerat. Det bästa jag kan göra nu är dock att släppa det och samla ny energi inför morgondagens jogging samt ta det lugnt imorgon och lyssna på vad min kropp säger!

Träningsschema v.12

Det är väll lika bra att köra veckans träningsschema direkt också, när jag ändå är i farten!

TRÄNINGSSCHEMA V.12
Måndag: Jogga 5 km
Onsdag: Jogga 4 km + Styrketräning
Fredag: Gympastång
Söndag: Jogga 4 km + Styrketräning

Träningsschema v.11

Här kommer förra veckans träningsschema, bara för att liksom!
Jag trodde att jag hade lagt upp det redan, men icke sa nicke.
1½ vecka försenat...

TRÄNINGSSCHEMA v.11
Onsdag: 3 km jogging + Styrketräning
Torsdag: Jogga 4 km
Fredag: Gympastång
Söndag: 3 km jogging + Styrketräning

Halvmilen

Halvmils-oskulden tagen!
(Jag har nog förvisso sprungit cirka 5 kilometer tidigare i mitt liv, men inte sedan jag började jogga nu!)
Det känns väldigt härligt faktiskt. För inte så längesedan så höll jag på att avlida efter tre ganska långsamma kilometer på löpbandet och nu klarar jag av en halv mil utan några större problem! 34.06 slutade tiden på vilket jag är nöjd med. Eftersom att jag fortfarande har lite svårt att uppskatta hur mycket, snabbt och långt jag orkar så hade jag som mål att ta det relativt lugnt idag för att känna av hur det kändes. Mitt mål var att i första hand klara av hela sträckan och helst göra det på max 35 minuter. Så än en gång överträffade jag mig själv. Jag gillar joggingen mer och mer, motivationen är på topp!

YAY!!!

När jag var på väg till biblioteket och tänkte på att jag skulle träna efteråt så kändes det riktigt tungt. Jag var inte alls träningssugen och bara tanken på att gå till gymmet någon timme senare gjorde att stegen kändes tyngre. Efter en vända nere i spiralen av negativa tankar så bara bestämde jag mig för att ta ett beslut att jag skulle träna oavsett vad, jag sa till mig att sluta förhandla med mig själv. Det är inte alltid det lättaste att vända negativa tankar till positiva tankar, men istället för att tänka negativt så tänkte jag i alla fall rationellt; Jag tänkte att om jag har planerat att jag träna idag, så får jag hålla fast vid planeringen. Framför allt när jag har en planering som säger fyra träningspass denna veckan och det idag är söndag och jag då bara hade avverkat tre stycken pass. Då finns där ju faktiskt inte så mycket att välja på - det är bara att träna det där sista passet för veckan helt enkelt! Jäkla mespropp kom igen nu, uppläxade jag mig själv (ja okej, ordet messpropp i sig är kanske lite mesigt bara det).

Och vet ni vad?
Träningen blev faktiskt riktigt bra tillslut när jag väl kom dit.
Jag körde tre kilometer på löpbandet och sedan tränade jag mitt styrketräningspass som jag har fått av instruktören. Styrketräning är förvisso fortfarande inte min starkaste sida, det tar ganska lång tid för mig att ta mig igenom passet och jag bråkar fortfarande med inställningarna på maskinerna ibland. Men bortsett från det så gick det faktiskt bra idag, det kändes bra helt enkelt!

Och nu till det bästa! Jag har hela tiden haft som ett mål att klara av att springa tre kilometer på 18 minuter. För mig har det blivit en magisk gräns att klara varje kilometer på max sex minuter nämligen. Idag bestämde jag mig för att nå målet tre kilometer på 18 minuter, så jag gjorde inställningarna på löpbandet, satte i musiken i öronen och sedan bara körde jag. När det var en kilometer kvar så låg jag i fas och kände att jag hade mer att ge så jag ökade hastigheten ytterligare och de sista 100 meterna körde jag spurt som vanligt. Det hela resulterade i tre kilometer på 17 minuter och 35 sekunder. Jag är nöjd och stolt!

Afrodans!

Jag har nu testat Afrodans för första gången!
Det var ganska roligt, men eftersom att jag hade lite svårt att hänga med så blev jag inte så trött av det. Det var lite svårt att se och lära och utföra på samma gång så att säga, dessutom underlättade det inte att salen var helt proppfull. För mig brukar det dock vara så första gången/gångerna jag testar ett nytt pass, att jag har lite svårt att hänga med i alla rörelser vilket leder till att man inte anstränger sig lika mycket. Jag kommer att ge Afron fler chanser! Jag tror att det kan bli riktigt härligt och roligt om man bara kommer in i det och lär sig lite så att man verkligen kan hänga med och ta ut svängarna ordentligt.

På grund av den minimala ansträngningen som passet gav, så bestämde jag mig för att direkt efter passet gå ner till löpbandet och jogga en kortare, men lite snabbare, runda. 2 kilometer på 11 minuter och 47 sekunder blev det. Det var härligt att få svettas lite ordentligt och inte behöva gå hem från träningen halvvarm bara.

Nu har jag precis avnjutit en super god lunch (som ni såklart skall få ta del av senare) och snart väntar en kopp kaffe! Dagen i övrigt kommer bestå av storhandling och pluggning (om jag håller mig till det jag ska). Jag skall även hinna med lite uppdateringar här i bloggen, bl.a. träningsmål, recept och dagens meny såklart!

Träningsschema v.10

Veckans träning är planerad...

Tisdag:
Afrodans
Torsdag: Jogging 4 km utomhus
Söndag: Jogging 3 km + Styrketräning

Hör och häpna, jag skall efter låååång betänketid och förberedelse (cirka 2 år) prova på Afrondans! Jag har förstått att det är ett väldigt uppskattat pass, så jag hoppas på att det skall vara roligt. Det skall dock bli spännande att se hur pass svårt jag får det med koordinationen, då det inte är min starka sida direkt. Men hey, innan jag testade step så trodde jag att det var uteslutet för en sådan okoordinerad, stel och jag-kan-knappt-höger-&-vänster-människa som mig - men se där, det passade mig utmärkt!

Så pepp pepp på afrodans!


Tidigare inlägg
RSS 2.0