God morgon måndag!

Som ni kanske minns så skrev jag i torsdags (HÄR!) att jag var trött på att ständigt fundera på om jag äter för stora portioner, för många portioner och så vidare. Jag skrev även att jag hade en plan för att komma till rätta med detta. Min plan är att jag skall öva mig på att verkligen lyssna på mina hungerskänslor och lära känna min egen kropp bättre.

Ni skall veta att i princip dagligen så sker följande senarie: Jag har tagit upp en portion, som för det mesta motsvarar ungefär så mycket som jag tror är rimligt att äta. När jag har ätit upp denna portion så känner jag efter lite och ställer mig själv (och min sambo) frågan är jag(/du) mätt? Sedan svarar jag att jag inte vet. Jag känner efter någon ynka minut till och kommer alltid fram till att jag nog ändå skall ta åtminstonde en liten portion till.

Jag är ganska övertygad om att jag ofta faktiskt är mätt egentligen, det handlar bara om att jag inte är övermätt och att jag helt enkelt är sugen på mer. Det är dessutom precis som att jag upplever en rädsla för att inte bli tillräckligt mätt; när jag är osäker på om jag är mätt eller ej, då tar jag den där extra portionen för säkerhetsskull. För att lära känna min kropp bättre och försöka lära mig skillnaden mellan mätt/sugen och tillräckligt mätt/övermätt, så skall jag nu i en veckas tid göra precis tvärtom; När jag är osäker på om jag är tillräckligt mätt eller inte, då skall jag inte ta den där andra portionen. För vad är där att vara rädd för? Skulle det visa sig efter någon timme att jag faktiskt är vrålhungrig, då kan jag ju istället ta ett mellanmål då. Vi lever inte i kristider där man inte vet när man får mat nästa gång, vi gör inte det, även om min hjärna vill spela mig ett spratt och få mig att tro det ibland.

Det handlar absolut inte om att jag skall gå runder och vara hungrig i tid och otid. Att gå runder och vara hungrig, det är jag inte ett dugg intresserad av. Det jag skall göra det är att öva mig på att faktiskt känna efter ordentligt vad min kropp försöker säga mig. Jag vill lära mig att kunna känna vart gränsen går för när jag behöver mer mat och när kroppen är tillfredsställd. Så denna vecka kommer jag att kämpa hårt med detta! Det kommer förmodligen att uppstå många situationer där jag tvingas slå mig själv på fingrarna och påminna min hjärna, för att låta bli att ta den där andra portionen, eller den där extra bara-för-att-det-är-gott-ostbiten. Men jag tänker att detta är en utmaning, en prövning som kan ge mig värdefull lärdom för framtiden. Som kanske till och med kan minska behovet av onödigt ätande, så att jag i framtiden inte ens behöver slå mig själv på fingrarna.

Jag tänker inte att jag aldrig någonsin får äta något som inte har till syfte att mätta. För visst kan man ibland äta någon efterrätt eller något mellanmål mest för att det är gott. Det är dock inte hållbart att ha ett beteende som innebär att man jämt och ständigt har ett matintag där kanske nästan en tredjedel av innehållet egentligen är bara-för-att-det-är-gott-mat. Framför allt känns det inte hållbart att inte ens veta om när man äter för att bli mätt och när man äter för att det är gott. Det är framför allt det jag vill lära mig - att se och känna skillnaden!

Varför lägga onödig energi på att fundera över hur mycket man skall äta, om kroppen kan lista ut det helt själv och förmedla det genom en känsla som man kan läsa av? En känsla som man bara behöver lära sig att läsa av.