Förresten, jag har ju glömt bort att berätta att jag faktiskt blev den lyckliga vinnaren i Sofias tävling!
Att få 200 kronor presentkort på Stadium bara sådär, det känns allt lite lyxigt. Dessutom har jag kommit fram till vad jag skall använda det till. Det kanske är lite otippat men presentkortet skall bli ett bidrag till ett par inlines. Jag älskade att åka inlines när jag var liten och jag har kommit på att jag nog skulle tycka att det var jätte kul idag också. Att åka inlines kommer förmodligen ge mig både mycket nöje och en del motion. Helt perfekt med andra ord!

Jag har dock inte riktigt råd att lägga så mycket pengar på ett par inlines, så det får bli de allra billigaste det går att få tag på. Jag är medveten om att man ofta får vad man betalar för så att säga, men jag hoppas att de skall vara av tillräcklig kvalitet för att uppfylla sitt syfte - d.v.s. att de går att åka med. Och det räcker bra för mig i nuläget! Eftersom att jag har små fötter så räknar jag kallt med att kunna handla ett par inlines från junioravdelningen. Juniorstorlekarna sträcker sig nämligen upp till 38, så det bör inte vara något problem. På det viset kan jag få ett par för 399 kronor, jämfört med 899 kronor som är det billigaste på vuxenavdelningen.

Haha, vad otippat att ni gissade på just att jag hade tatuerat mig!
Men nej gaddat mig har jag inte gjort, inte har jag då legat på spikmattan heller (inte igår i alla fall).

Det rätta svaret var: Tränat Box!

Jag testade alltså träningsformen Box för första gången igår. Där jag tränar så fungerar det så att man kan komma dit både i par och ensam. Kommer man ensam så paras man sedan ihop med någon annan främling som också har kommit dit ensam också kör man träningspasset med den. Eftersom att jag gick på ett baspass så tänkte jag att där nog var flera stycken, förutom jag, som var där för första gången. Jag gjorde även en chansning och gick dit ensam i hopp om att där skulle finnas någon som var i ungefär min storlek och styrkeklass så att säga som också var där själv. Men ack så fel man kan ha! När instruktören frågade om det var någon som var där för första gången så var jag alldeles ensam om att räcka upp handen. Sedan var det dags för alla ensamma att gå fram till scenen för att bli ihopparade och jag var snabb fram. Sedan dök det även upp en medelåldersman och hack i häl en yngre kille och instruktören var snabb att para ihop de två. Det lilla problemet som sedan återstod var då..jag, helt enkelt, för tydligen var där inte fler som hade kommit dit ensamma. Då sa instruktören till mig att jag kunde köra med boxningssäcken och min första tanke var "Hur sjutton skall det gå när jag inte har gjort detta förr?!", men jag tänkte att jag får försöka. Precis när jag skall ta mina grejor och gå bort till säcken så petar någon mig på axeln, jag vänder mig om och där står det en kille i skepnaden av ett muskelberg på uppskattningsvis över 100 kilo. Han däremot, han var tatuerad. Han öppnar munnen och ut kommer orden "Jag är också här ensam, skall vi köra tillsammans?". Med skakig röst fick jag fram "Alltså..jag är här för första gången, jag kan inte detta." och som svar får jag "Det är ingen fara, jag håller på att lära mig svenska också så det kan inte jag så bra!".

Så jag körde helt enkelt mitt första boxpass mot en muskolös man som beskrivs bäst med orden stereotyp för mc-gäng-kille. I efterhand så inser jag att jag dock inte skall klaga, inte alls, han kunde det här med box och han var snäll och försökte lära mig. Jag misstänker dock att han inte fick ut särskilt mycket av passet. Dessutom så hade jag såklart fullt tjå med att hålla emot när han slog och sparkade även om jag misstänker att han inte tog med ens hälften av sin styrka. Värst var det när han sparkade när jag höll den stora mitsen, kraften mot min mage blev förmodligen betydligt kraftigare än vad jag egentligen klarar av. Men eftersom att jag och min vinnarskalle sällan har känt oss så små i jämförelse mot någon annan, så ville vi kämpa emot allt vad vi hade!

Jag tyckte att box var en rolig träningsform. Men som alltid när man är ny så är det svårt att hänga med och därmed svårt att ta ut sig ordentligt. Det kändes väldigt svårt att lära sig teknik och så vidare genom att bara titta på instruktören när han visade. Dock fick jag ju en del hjälp av min boxpartner då, men det var ändå svårt. Jag hoppas att det kommer med tiden om man går dit några gånger till. För det kan nog absolut bli riktigt, riktigt roligt om man bara lär sig lite!

(Och förresten..jag kan intyga att hans svenska var betydligt bättre än vad min box-förmåga var!)

Note to my selft: Klipp ner naglarna innan du går på box nästa gång, så slipper du pressa in dem i dina egna handflator när du håller mitsarna.

Här sitter jag; med främmande smärtor i sidan av magen, något skumt märke här och där och i handflattorna tycks jag mig tyda avvtryck från min egna naglar. Men herregud så bra jag mår!

För ett tag sedan tog jag upp ämnet angående att LCHF-kost inte behöver vara dyrt (Inlägget kan du läsa HÄR!). Detta gjorde jag för att det ofta är den reaktionen jag möter; "Oj, blir inte det dyrt att äta så?" eller "Jag skulle aldrig kunna äta LCHF, det blir för dyrt!". Nu såg jag att bloggen "Tyckomlchf" också har skrivet ett inlägg som har med kostnader att göra, dock mer fokuserat på vilken stor industri viktminskning har blivit, samt en prisjämförelse mellan olika kända metoder för att gå ned i vikt.

Jag tyckte själv att inlägget var väldigt intressant, tankeväckande och bra skrivet. Därför länkar jag till inlägget HÄR, så att ni också kan hitta dit och få ta del av detta absolut läsvärda inlägg!

Då vart det måndag igen, ny dag och ny vecka.
För många upplevs måndagar ofta som en jobbig veckodag och närmast lite ångestfylld. När klockan slår måndag så är helgens slut ett faktum och visst kan det kännas lite tråkigt. Ledighet är ju alltid härligt, men utan sysselsättning så skulle ju inte heller ledighet existera. Om man tänker så, så blir måndagens måsten plötsligt lite enklare. Men det finns fler saker som jag brukar göra och tänka för att känna mig positiv inför måndagen.

♥ Unna dig en lång och skön stund vid frukostbordet! Börja inte veckan med att stressa i dig maten. Ät i lugn och ro och läs tidningen, kolla på nyhetsmorgon, läs bloggar eller gör mest ingenting. Alla har vi olika rutiner vid frukostbordet, hur ser dina ut?
♥ Tänk på vad den nya veckan kan ge dig! Det du inte blev riktigt nöjd med förra veckan, det har du en chans att förbättra denna veckan. Kanske har du något speciellt mål du kan sätta upp för veckan. Ny vecka - Nya möjligheter! Har du några speciella mål för denna veckan?
♥ Vad är veckans höjdpunkter? Se till att planera dem lite extra! Att planera sådant man tycker är roligt och ser fram emot, ger positiva tankegångar. Till exempel om träning är din favorit sysselsättning så planera in veckans träning, kanske är umgänge med vännerna det bästa du vet, planera in kvalitetstid med dem. Vad är veckans höjdpunkter för dig?
♥ Se till att i förväg planera in roliga saker på måndagkväll! På så vis behöver du inte bara känna negativt inför måndagen, utan du kan även se fram emot den. Vad brukar du göra en vanlig måndagkväll?
♥ Fundera över de positiva delarna med att komma tillbaka till jobbet/skolan/övrigt. För att visst går det att finna positiva sidor av det mesta, kanske tycker du att det är trevligt att träffa arbetskamraterna, eller så kanske det finns någon del av dina arbetsuppgifter som inspirerar dig extra mycket. Kanske kan du till och med efterhand skriva ner dessa positiv punkter, för att sedan kunna läsa dem och påminna dig själv när det känns motigt med måndagar! Vad tycker du är positivt med att komma tillbaka efter helgen?

Idag var som sagt den sista dagen för utmaningen. Så hur har det nu gått för mig då?
Jo, i 21 dagar har jag kämpat, skrattat, svettats, slitit, trippat på endorfin, varit trött, velat gråta, velat hoppa av lycka. Jag har hoppat, jag har sprungit, jag har suttit lutad mot väggar i 90 grader och svurit. Jag har testat nya träningsformer, jag har tränat både tidiga morgnar och väldigt sena kvällar. Mina armar har fått lära sig att veta hut genom ett ex antal armhävningar och själen min har fått öva sig på att uppskatta både sig själv och sin omgivning. Ja, allt detta och en hel del till har jag gjort på 21 dagar. Men den stora frågan är; Räckte det för att klara utmaningen?

Genomfört! - 1 km/dag gång/löpning
2 av 2 nya träningspass/ 2 nya råvaror/recept ska testas
3 av 3 intervallpass
Genomfört! - 4 saker varje dag att vara tacksam över
5 av 5 stretch/avslappningspass
6 av 6 morgonträningspass
7 av 7 träningspass längre än 60 minuter
80 (varav 74 jogging och 6 promenad) km av 8 x 10 km
9 av 9 minuter höga knän
Genomfört! - 10 km i ett och samma pass
11 av 11 minuter i jägarvila
12 (på tå) av 12 minuter i plankan
13 av 13 minuter ”hoppa hopprep”
14 av 14 trappor ska betas av
15 av 15 stycken träningspass
16 (på tå) av 16 minuter ”stå på ett ben” (8 min/ben). (För att öka svårighetsgraden, stå på tå.)
170 av 17 x 10 hopp ( burpees, upphopp, skridskohopp, grodhopp etc)
180 av 18 x 10 armhävningar.
19 av 19 styrkor du har eller saker med dig själv/din kropp, du är nöjd/stolt över, ska skrivas ner
19 av 20 dagar - 20 dagar utan godis, kakor, glass, chips eller liknande

Svaret är JA! Ja, jag vill allt påstå att jag har klarat Ätatränakämpa's utmaning och jag har gjort det jäkligt bra. Jag satte ganska höga krav på mig själv redan från början: de allra flesta kilometrarna skulle vara i jogging - INTE promenad. Den dagliga kilometern skulle vara en kilometer utöver vardagsmotionen, d.v.s. jag har inte räknat t.ex. promenad till skolan. Inga trappor som skulle ha avverkats ändå räknades, enbart trappor som avverkades enbart i motionssyfte. Inga övningar som gjorts i ett pass har räknats, alltså t.ex. om jag har gjort armhävningar under ett gympapass så har jag inte räknat dessa, utan alla övningar har gjorts utöver. Och så vidare, och så vidare...

Jag lade ribban högt och det gjorde jag för att mitt mål var att även hoppa högt helt enkelt, och det tycker jag verkligen att jag har gjort också.

Det enda som inte gjorts till punkt och pricka är att jag en dag under utmaningen åt godis, vilket inte är förenligt med de godisfria dagarna. Men precis som jag förklarade här så satte jag den punkten i utmaningen lite inom parantes redan från början. Det gjorde jag inte för att jag ville äta godis och kakor varje dag, utan jag gjorde det för att jag redan äter en viss kost som jag följer. Om ett avsteg från min vanliga kosthållning sker en dag under utmaningen, eller någon annan dag, det spelar för mig inte så stor roll då jag sällan gör några större avsteg. För mig var det all träning som var den stora utmaningen som jag var fast besluten om att klara.

God förmiddag alla fina bloggisar!

Idag är humöret på topp; solen skiner, jag är stolt över mig själv och jag har en känsla av att det kommer att bli en alldeles underbar söndag. Hela min kropp är fylld med må-bra-känslor.

Om jag säger såhär; Nu finns det inte mycket, inte mycket alls, kvar att kryssa av. Förstår ni då vad jag talar om?
Om inte så kommer ni att förstå senare idag då jag kommer att redogöra i detalj för vad jag talar om.

Nu skall jag dock gå ut på en kort liten extrapromenad med min fina hund, efter det skall jag hoppa in i duschen för att sedan förmodligen bege mig på en spontan liten shoppingrunda med mig själv.

God förmiddag gott folk!

Jag hade som sagt fullt upp igår, och jag hann aldrig med någon mer uppdatering som jag hade hoppats på att jag skulle.

Jag hade faktiskt ett godisåterfall igår. Ingen större skada skedd dock. Jag fick för mig att jag tvunget skulle mumsa i mig lite lösgodis igår, så det gjorde jag. Så länge jag inte gör som sist, d.v.s. fortsätter äter godis dagen efter också, så är det ingen större fara. Och det planerar jag ju inte att göra!

Det ingår ju i utmaningen att inte äta godis e.t.c. under utmaningen, så på ett vis har jag brutit den delen. Men redan när jag antog utmaningen så satte jag den delen lite inom parantes, detta på grund av att jag redan själv kontrollerar min kost enligt LCHF alltid, och inte bara under denna utmaning. T.ex. så ville jag inte binda upp mig på att inte få äta saker som jag normalt får äta lite grann av enligt LCHF, t.ex. mörkchoklad och fläsksvålar o.s.v. Dessutom väljer jag ju att göra avsteg ibland, och jag vill inte att de skall ske för ofta, men om de nu råkade bli just under utmaningen - så är inte det hela världen för mig.

Om jag lyckas klara hela utmaningen med undantag från lite godisätande en dag på slutet, så är jag jäkligt nöjd ändå! Utmaningen avslutas förresten imorgon. Tiden har gått fort, trots att "20dagarsutmaningen" faktiskt är 21 dagar, då den pågår 5-25 april! Så imorgon är det alltså slutspurt..vad tror ni, tror ni att jag kommer klara det? Jag har svaret, men det får ni imorgon.

Nu bär det av mot mitt älskade träningscentra för ett härligt styrkeyoga-pass. Resten av dagen är ganska fullbokad, så tiden vid datorn kommer förmodligen att bli minimal. Någon mer uppdatering skall jag dock försöka hinna med.
Kanske ett recept eller så..?

Här hemma så sover alltid jag på ena sidan av sängen, och min sambo då på andra sidan sängen. Igårkväll fick toksambon helt sonika för sig att vi i natt skulle sova på motsatt sida jämfört med vad vi brukar. Och usch och aj och stonk vad dåligt jag har sovit! Det är ju helt otroligt vilket vanedjur människan är. Det är inte konstigt att vi tycker att det är krånligt att förändra våra vanor, t.ex. vad gäller kost och träning, för det är ju sådana vanor som ofta är väldigt djupt rotade. Men det skulle också innebära att om vi bara bestämmer oss för att förändra vissa av våra vanor, ser till att göra det och håller fast vid det under en period - så vips är det istället de nya som blir till vanor! För vi människor vänjer oss och när vi har gjort det, då går det ganska automatiskt och då behöver vi inte lägga lika mycket tankar och energi på att det skall bli rätt längre.

Sofia har trevlig små tävlingar titt som tätt och denna gången har man chansen att vinna ett presentkort på Stadium. Med tanke på att jag har ett ständigt sug efter nya träningskläder och träningsprylar nu sedan jag kom igång med träningen, så vore jag ju bara dum om jag inte tog chansen att vinna ett presentkort på Stadium!

Som en del av tävlingen kommer jag nu att dela med mig av ett av mina hälsotips!

Om man vill uppnå en god hälsa så tror jag att det är viktigt att man finner sin egen väg. En väg som man faktiskt kan vandra längs större delen av livet. Det må så vara hänt att man så småning om kommer att göra en del avstickare, men det bör ändå vara en väg som man känner att man ständigt kan återkomma till, förr eller senare. Med detta menar jag att man inte skall kasta sig in i dieter, träningsprogram och liknande som man inte känner sig bekväm med överhuvudtaget. För att uppnå en god hälsa på långsikt, så krävs det att du har en hälsosam livsstil, inte att du har en hälsosam kort period i ditt liv. Så om du är sugen på att förändra dina vanor till de bättre, så är mitt tips att läsa mycket om kost, träning, självutveckling med mera och ta del av andras erfarenheter. Vilka verktyg passar dig? Anamma dem och gör dem till dina!

Med detta sagt, menar jag inte att vägen alltid är spik rak och som en dans på rosor, bara för att det är en väg som man kan tänkas vandra på genom livet. Givetvis kommer man att möta motgångar och få kämpa för att uppnå sina mål - oavsett vilken väg man väljer. Att behöva kämpa och slita kan i sig vara en motiverande faktor. Men det gäller att hitta en lagom balans mellan behovet att kämpa och känslan av att man trivs på den väg man har valt. Tillåt dig att offra blod, svett och tårar, men var noga med att känna efter så att blodet, svettet och tårarna inte tar slut redan efter några veckor, de skall räcka en lång väg! För vägen till ett hälsosamt liv är en livslång, ständigt pågående, resa. En resa som du är värd!

Nu bär det av mot sängen, för nu börjar ögonlocken att bli tunga. Dessutom är det ju en dag imorgon också som man brukar säga och denna dag kommer att innehålla följande:

♥ Vägning
♥ Morgonträning - Intervallpass + lite övningar
♥ Transkribering
♥ Bakning av pones
♥ Planering av mat för de resterande dagarna denna veckan (Ja, jag kom på idag att det inte har blivit någon veckomeny denna veckan, så det får vi ju ta tag i).
♥ Bloggning
♥ Förhoppningsvis ta de lugnt och göra mest ingenting någon timme

Så med det säger jag godnatt!

På sistonde har jag kommit på mig själv med att låta bli att skriva ner vissa av mina tankar och funderingar här. Detta enbart på grund av att det känns som att mina ord i skrift möjligen inte kommer att göra mina tankar rättvisa. Långt efter att en tanke har väckts så förbereder jag mig mentalt på att få ner den i skrift, men mycket längre än så kommer jag inte. Dessa blogginlägg stannar helt enkelt vid förberedelsestadiet och blir där med aldrig några blogginlägg. Jag själv känner att jag var bättre på att skriva förr i tiden, jag hade då en bättre förmåga att kunna fånga det väsentliga med relativt få ord. Därimellan lyckades jag även få en viss känsla samt en variation av ordval som gjorde texten mer levande. Numera brukar mina djupare funderingar inte bli särskilt djupa när jag sammanställer dem i skrift. Snarare blir de till en sörja av otydliga formuleringar, svaga poänger, långa innehållslösa meningar...ja, ordbajs helt enkelt! Det är inte roligt att se sina betydelsefulla funderingar förvandlas till något mindre betydelsefullt, men och andra sidan så är det ju dumt att låta min ringrostiga författarförmåga stoppa mig. Om jag bara ger mig sjutton på att faktiskt våga skriva ner det jag vill här i bloggen, så kanske jag plötsligt får flyt i skrivandet igen och kan känna mig nöjd med mina texter. Vem vet? Vi testar helt enkelt!

Efter det snabba inlägget nedan så var jag snabb att slänga mig i soffan för en tupplur. Den tuppluren blev lite längre än tänkt, men nu är jag i alla fall vaken och börjar nog bli människa igen. Jag behöver bli lite pigg här, för idag står det intervall och styrka uppskrivet under träning i min kalender. Det är första gången jag skall prova mig på det här med intervallträning, så ni får hålla tummarna för att det går fint för mig på löpbandet. Efter dagens pass kommer det fortfarande återstå två stycken intervallpass till i 20dagars-utmaningen. Jag hoppas att jag kommer att gilla det som träningsform, för det sägs ju vara väldigt effektivt för att optimera sin löpträning.

För övrigt vad gäller utmaningen så känner jag mig ännu mer stressad nu. Kroppen sade promt nej i fredes, så jag valde att lyssna på kroppen och hoppade därför över den inplanerade joggingen på fem kilometer. Det innebär att jag nu ligger fem kilometer back i den redan pressade planeringen. Hur skall det gå, hur skall det gå? Jag vet inte hur det skall gå till, men det SKALL gå!

Nej hörre ni ni, mindre svamel och mera action här nu - off to the gym!

Nu sitter jag på tåget hem från ett kort inhopp på jobb. Resten av dagen bjuder på lunch när jag kommer hem, lite plugg, 5 km jogging i det fria och bam bam bam - ÅRETS FÖRSTA GRILLNING! Fullt upp resten av dagen alltså, så uppdateringen här lär bli lite lidande. Likaså i helgen då jag skall jobb större delen av helgen.

Jag har bestämt mig för att jag skall springa Lundaloppet på 1 mil den 8 maj i år. Jag tycker att det är en bra sporre för löpträningen, en utmaning samt en rolig upplevelse.

Ikväll har jag följt upp exakt hur långt jag har kommit med utmaningen och hur mycket jag har kvar. Sedan har jag räknat ut hur mycket jag måste göra varje dag, och vilka saker som måste göras vissa dagar och hur ofta och hur mycket. Sedan har jag planerat in i princip allt i minsta detalj; när, var & hur jag skall träna för att hinna med allt som skall hinnas med innan utmaningens slut. Jag har insett att jag kan bannemig hinna, det blir ett riktigt tufft schema, men det är möjligt! Jag hoppas verkligen att min kropp pallar. Mina största rädslor är att jag skall bli totalt överansträngd och inte kunna genomföra det jag har planerat, eller att jag skall gå och bli sjuk. Men det får inte hända, för jag skall klara denna utmaning! Ingen tvekan.

Nu har jag precis antecknat "Dagens 4 att vara tacksam för", vilket får bli det sista jag gör ikväll, för nu sviktar ögonlocken och sängen kallar (läs vrålskriker!).

Morgonträning imorgon också, hoj hoj.
Sov gott!

Jag hade helt rätt igårkväll; 6 kilometer och en del övningar senare, så smakar äggmjölken nu ännu godare än vanligt! Nu har jag en hel dag framför mig och jag har även samlat massor av energi till denna dag.


PS. Solen skiner!