Det finns så mycket jag vill göra i denna blogg. Så mycket jag vill hinna lägga upp, så mycket jag har funderat på, så många små idéer jag har - men bara en bråkdel av allt hinns med.

Till exempel vet jag om att det finns mängder av produkter som jag har lovat att lägga upp under kategorin "Tips på produkter", och ännu fler produkter som jag inte har utlovat men som jag skulle vilja lägga upp där ändå.

En annan sak jag har tänkt på det är att jag skulle vilja uppdatera mina recept. Till exempel sådana recept där man kan variera fyllning/smaksättning eller dylikt, där funderar jag på om jag skall uppdatera det ursprungliga inlägget när jag testar en ny fyllning/smaksättning. De receptinläggen kommer förvisso att bli ganska långa, men om man kommer hit som ny läsare (eller gammal också för den delen) och vill leta upp tips på vad man kan äta, så tänker jag att det borde vara mest överskådligt om variation på samma recept ligger i ett och samma inlägg så att säga. En nackdel när man uppdaterar gamla inlägg är såklart att uppdateringen inte kommer att hamna överst i bloggen och det blir svårt att veta att där finns en uppdatering på receptet. Det kan jag dock lätt lösa genom att även publicera ett inlägg där det står "Nu har det och det receptet uppdaterats", varje gång jag uppdaterar ett recept. Ett bra exempel på vad jag menar här är receptet på Wraps till exempel, det går att fylla sin wrap med oändligt med olika saker. Just nu ligger wrap-receptet tillsammans med en specifik fyllning och jag drar mig därför för att lägga upp nya fyllningar jag kommer på just för att det känns rörigt att ha tio olika wrap-recept. Det resulterar i att jag istället bara beskriver fyllningen lite snabbt och slarvigt under "Dagens Meny" och plötsligt försvinner receptet på fyllningen i en mängd av dagens meny-inlägg, istället för att ligga i receptbanken där man faktiskt tittar när man letar efter recept.

Det finns även de recepten som jag kanske inte lyckas helt med första gången och därför ger receptet ett relativt lågt betyg. Men sedan när jag testar receptet på nytt så kanske jag gör någon liten förändring eller helt enkelt bara lyckas bättre och vips så är det ett recept jag tycker är supergott - men ändå står det ett lågt betyg i receptbanken. Vore det inte bättre om jag uppdaterade betyget då?

Äggmjölken är ett utmärkt exempel! Första gången jag testade den så tror jag att jag smaksatte med vanilj och kanel, och jag blev inte imponerad alls så jag skrev någon halvnegativ kommentar och satte ett ganska lågt betyg på receptet. Några dagar senare hoppade jag dock tillbaka upp på (äggmjölks)hästen igen och gav mig sjutton på att våga prova någon mer smaksättning. Några teskedar kaffe senare så var jag frälst. Äggmjölk var min nya passion. Men vad står där i receptet? Jo, en tråkig kommentar och ett lågt betyg.

Så vore inte det optimala att göra på följande sätt:
♥ Uppdatera recepten efterhand om jag kommer på små förändringar som gör dem bättre. Samt redigera betyget därefter.
♥ Lägga till exempel på variation av fyllning/smaksättning i det ursprungliga receptet.
♥ Betygsätta varje variation på fyllning/smaksättning var för sig.
♥ Alltid skriva ett nytt inlägg och informera om när jag uppdaterar något recept.

Är det jag som ser i syne eller står där faktiskt 1:00:39?
Sprang jag verkligen en mil på 60 minuter och 39 sekunder?!
Om det inte är något fel på min klocka så gjorde jag bannemig det.
Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Man klarar av så himla mycket mer än vad man tror. Nu är jag själv ett levande bevis på det.

Jag är grymt nöjd!!!

Idag är det den där dagen, dagen med stort D.
Det är idag som Lundaloppet går av stapeln!
Lundaloppet är faktiskt ett lopp som passar de alldra flesta; stora som små, tjejer som killar, proffs som nybörjare och så vidare. Loppet innefattar nämligen både ett barnlopp, ett 5-kilometerslopp, ett 10-kilometerslopp och speciell starttid finns för de som vill promenera istället för att jogga.

Själv kommer jag att kasta mig rakt ut i 10-kilometersloppet med ett hopp om att ta mig runt på under 70 minuter. Klarar jag det på 65 minuter så kommer ni förmodligen att höra om mig på tv ikväll. Så här kommer inslaget att låta: Ung tjej blev tokgalen efter dagens lopp i Lund. Fick föras till psykakut på Lunds universitetssjukhus för att där inta lugnande och få kontroll över sig själv igen. Med andra ord, jag kommer att bli väldigt glad om jag klarar det på 65 minuter.

Tack för att ni har varit söta och tagit er tid att ge mig feedback!
Eftersom att jag fortfarande sitter med huvudet nedtryckt i litteratur till uppsatsen, så hinner jag inte riktigt besvara era kommentarer just nu. Jag skall göra ett sista pluggryck nu och sedan är det hög tid att sova efter det, så jag får helt enkelt ägna er & bloggen mer tid imorgon istället.

Till dess så skall jag ger er ett citat att fundera på, ett citat som faller mig i smaken..

Jag har en fråga till er läsare som jag tänkte att ni kunde besvara under tiden som jag ägnar mig åt uppsatsarbete. Frågan grundar sig i att jag är nyfiken på vad ni läsare tycker och att jag gärna vill kunna göra denna bloggen så bra som möjligt både för er och för mig själv!

Träningen idag blev faktiskt inställd. Ofta så prioriterar jag träningen väldigt högt. Har jag bestämt att jag skall träna och att jag skall göra det en viss tid eller liknande, då anpassar jag andra saker efter det. Jag gör sällan tvärtom - d.v.s. rubbar på träningsplanerna för att prioritera annat. Detta beror såklart på att träningen är viktig för mig, på många sätt och vis. Idag insåg jag dock att ibland, när det verkligen behövs, så får man faktiskt omvärdera sina prioriteringar tillfälligt. Jag insåg att jag var tvungen att sitta och läsa in mig på teori inför c-uppsatsen, i cirka två timmar nu på kvällskvisten. Att förlägga dessa två timmarna ungefär vid klockan 22 till midnatt, det känns verken sunt eller realistiskt när jag skall gå upp tidigt imorgon för att jobba med just uppsatsen i åtta timmar. Att jag dessutom var extremt trött och hungrig lagom till att det började bli tid att bege sig mot gymmet, gjorde inte valet svårare. Idag passade det helt enkelt inte så bra med träning. Imorgon passar det desto bättre hoppas jag! Eller det skall jag se till att det gör rättarsagt (back to vanliga prioriteringar så att säga, haha!).

Tänkte göra ett helhjärtat försök att komma upp riktigt tidigt imorgon för att ta en morgon-powerwalk före frukost. Sedan någon gång under eftermiddagen så skall jag antingen prova på att köra lite backintervaller någonstans i det fria där jag hittar en backe som känns lämplig, alternativt köra en vanlig joggingrunda, eller kombinera jogging med någon mer träning på träningscentrat. Jag vet inte vilket det blir än, jag vet bara att jag är hungrig på träning nu!

Nu skall jag borsta mina bissar för att sedan landa på kudden! Skall vi låta klockan ringa 05.30 imorgon? Oh, yes, det skall vi!

Jag skall strax förbereda kvällens middag, som skall förtäras först efter att jag har varit tränat. Gympastång står på schemat. Jag funderar på om jag även skulle ta och jogga ner till träningen, istället för att gå som jag brukar göra.

Nåja, nu till saken. Ikväll skall jag sätta ihop en veckomeny för resten av veckan, men just nu så har jag väldigt dålig fantasi vad gäller mat och recept. Så nu ber jag er kära läsare om hjälp!

Jag inser själv hur hemskt dålig dagens uppdatering har varit! Det har helt enkelt bara blivit så. Och nu skall jag faktiskt ta en dusch och sedan bädda ner mig i sängen för en god natts sömn. Min förhoppning är att jag skall komma upp riktigt tidigt imorgonbitti om jag ser till att komma i säng i tid ikväll. Som jag har skrivit tidigare så mår jag ju väldigt bra av att komma upp riktigt tidigt, innan resten av landet vaknar och bara ta det lugnt med min kaffekopp och frukost. Njuta av tystnaden, njuta av kravlösheten. Efter att ha läst DETTA inlägg hos Petra så blev jag extra inspirerad att komma i säng i tid för att försäkra mig om den där sköna morgonstunden imorgonbitti!

Jag lovar, både mig själv och er, att jag denna vecka faktiskt skall producera en veckomeny för resten av veckan. Det skall göras i förväg, det skall göras imorgon och det skall även veckohandlas. Så imorgon skall jag publicera både förra veckans veckomeny och veckans veckomeny! Oavsett vad så skall det göras.

Både förra veckan och denna veckan så har jag haft några sådana underbara dagar ni vet. Dagar då man känner att man både gjort nytta och fått nöje. Dagar då man känner värme och lycka inom sig när man slår sig till ro på kvällen. Jag bara älskar sådana lycko-dagar! Receptet på en lycko-dag behöver inte vara så avancerat i mitt fall. Men exempel skall ni få!

Förra torsdagen inledde jag med att plugga några timmar här hemma för att sedan gå på handledning för c-uppsats. Handledningen gick bra och särskilt lång tid tog det inte heller. Det gav mig tid över för att strossa på stan en knapp timme innan jag skulle bege mig iväg till dagens nästa mål. På stan hittade jag en billig bok som verkade intressant, så den fick följa med mig hem. I lugn och ro kunde jag bege mig till tågstationen, i väntan på mitt tåg avnjöt jag lite cashewnötter och en somrig ramlösa med smultronsmak i det varma solskenet. Efter det satte jag mig på ett tåg som tog mig till Malmö, där jag mötte upp en vän för att ta en fika på en uteservering. En vän som jag var väldigt glad att träffa efter att inte ha setts ordentligt på länge. Det är en person som jag inte har känt särskilt länge egentligen, utan vår bekantskap sträcker sig bara cirka sex månader tillbaka. Men ändå uppskattar jag henne väldigt mycket! Hon har betytt extra mycket för mig under en viss period i mitt liv där vi befann oss i samma situation och delade mycket tillsammans. Det är typiskt en sån människa som verkligen ger en energi, en fin själ! På väg hem från tågstationen, nästan hemma, stötte jag på sambon min som var på väg ner i stan för att handla. Så jag vände på klacken och följde med honom tillbaka ner i stan. Från resten av kvällen är minnena färre - vilket förmodligen innebär att jag bara tog det lugnt. Det var en bra dag i alla fall!

Valborg var också en lycko-dag för mig. Jag visste om att dagen var min, jag kunde göra precis vad jag kände för. I princip alla andra hade planer för valborgsfirande, men jag, jag valde att vara hemma ensam och därmed hade jag inga skyldigheter till någon och hade en helt kravlös dag framför mig. Bara känslan av detta gjorde att det kändes som att det var min mest lediga och fridfulla dag på evigheter. Jag har sällan förr uppskattat ledighet och frihet så mycket. Dagen ägnades åt träning, shopping & promenad i stan, lite läsning samt en en god middag tillsammans med min sambo som kom hem tidigt från valborgsfirandet. Kvällen spenderades i sitt lugn framför tv och dator. Sängen fick besök av mig ganska tidigt och när jag lade huvudet på kudden så kände jag hur lyckokänslan spred sig i kroppen. Underbara dag!

God morgon måndag!

Som ni kanske minns så skrev jag i torsdags (HÄR!) att jag var trött på att ständigt fundera på om jag äter för stora portioner, för många portioner och så vidare. Jag skrev även att jag hade en plan för att komma till rätta med detta. Min plan är att jag skall öva mig på att verkligen lyssna på mina hungerskänslor och lära känna min egen kropp bättre.

Ni skall veta att i princip dagligen så sker följande senarie: Jag har tagit upp en portion, som för det mesta motsvarar ungefär så mycket som jag tror är rimligt att äta. När jag har ätit upp denna portion så känner jag efter lite och ställer mig själv (och min sambo) frågan är jag(/du) mätt? Sedan svarar jag att jag inte vet. Jag känner efter någon ynka minut till och kommer alltid fram till att jag nog ändå skall ta åtminstonde en liten portion till.

Jag är ganska övertygad om att jag ofta faktiskt är mätt egentligen, det handlar bara om att jag inte är övermätt och att jag helt enkelt är sugen på mer. Det är dessutom precis som att jag upplever en rädsla för att inte bli tillräckligt mätt; när jag är osäker på om jag är mätt eller ej, då tar jag den där extra portionen för säkerhetsskull. För att lära känna min kropp bättre och försöka lära mig skillnaden mellan mätt/sugen och tillräckligt mätt/övermätt, så skall jag nu i en veckas tid göra precis tvärtom; När jag är osäker på om jag är tillräckligt mätt eller inte, då skall jag inte ta den där andra portionen. För vad är där att vara rädd för? Skulle det visa sig efter någon timme att jag faktiskt är vrålhungrig, då kan jag ju istället ta ett mellanmål då. Vi lever inte i kristider där man inte vet när man får mat nästa gång, vi gör inte det, även om min hjärna vill spela mig ett spratt och få mig att tro det ibland.

Det handlar absolut inte om att jag skall gå runder och vara hungrig i tid och otid. Att gå runder och vara hungrig, det är jag inte ett dugg intresserad av. Det jag skall göra det är att öva mig på att faktiskt känna efter ordentligt vad min kropp försöker säga mig. Jag vill lära mig att kunna känna vart gränsen går för när jag behöver mer mat och när kroppen är tillfredsställd. Så denna vecka kommer jag att kämpa hårt med detta! Det kommer förmodligen att uppstå många situationer där jag tvingas slå mig själv på fingrarna och påminna min hjärna, för att låta bli att ta den där andra portionen, eller den där extra bara-för-att-det-är-gott-ostbiten. Men jag tänker att detta är en utmaning, en prövning som kan ge mig värdefull lärdom för framtiden. Som kanske till och med kan minska behovet av onödigt ätande, så att jag i framtiden inte ens behöver slå mig själv på fingrarna.

Jag tänker inte att jag aldrig någonsin får äta något som inte har till syfte att mätta. För visst kan man ibland äta någon efterrätt eller något mellanmål mest för att det är gott. Det är dock inte hållbart att ha ett beteende som innebär att man jämt och ständigt har ett matintag där kanske nästan en tredjedel av innehållet egentligen är bara-för-att-det-är-gott-mat. Framför allt känns det inte hållbart att inte ens veta om när man äter för att bli mätt och när man äter för att det är gott. Det är framför allt det jag vill lära mig - att se och känna skillnaden!

Varför lägga onödig energi på att fundera över hur mycket man skall äta, om kroppen kan lista ut det helt själv och förmedla det genom en känsla som man kan läsa av? En känsla som man bara behöver lära sig att läsa av.

Det blev inte någon längre runda och detta beror helt enkelt på att jag kände mig som en extrem fara för både mig själv och för andra (framför allt för mig själv)! Är det någon, snälla någon, som kan berätta för mig hur sjutton man bromsar på ett par inlines i nedförsbacke?!? För med bromsen går det då inte i alla fall, det är en sak som är säker.

Förutom att rundan var som ett 30 minuters lång tävling med mitt liv som insats, så vart det ju roligt. Missförstå mig rätt, det var verkligen roligt att åka - så länge det var på en plant alternativt uppförsbacke. Det är nedförsbackar eller ja, även svagare sluttningar, som förvandlar mig till en katastrofal livsfara på hjul.

Det kändes i alla fall som att det var ypperlig träning för ben och rumpa. Och det gillar vi ju!
Så nu vill det helt enkelt bara till att jag skall lära mig bromsa samt bli lite mer stabil allmänt.
Hjälp...någon?

Från att jag skulle köpa de allra billigaste inline's jag kunde komma över på junioravdelningen, till att försäljaren fick mig att köpa ett par K2-inlines för 1599 kronor. Hur gick det till liksom?

Det var så att hon inte ville rekommendera mig att åka några längre sträckor i de som var på junioravdelningen. Så då provade jag Soc's daminlines istället men det visade sig att deras storlekar inte fungerade alls för mig. Deras minsta storlek var på tok för stor. Försäljaren lät mig då testa ett par K2 för att jag skulle känna skillnaden på passformen och vips så hade hon övertygat mig att köpa dessa dyringar. Nu hoppas jag verkligen att det är ett par riktigt bra inlines jag har kommit över och att jag kommer använda dem väldigt mycket. Om inte annat har jag i alla fall skänkt en slant till Bröstcancerfonden genom köpet!

Idag är det den 30 April. Det är Valborgsmässoafton, det är Konungens födelsedag och även en fin vän till mig fyller år. Dagen idag innebär såklart olika för olika personer. Men det är väll inte ovanligt att Valborg kopplas samman med fest, alkohol och galenskaper, inte minst för ungdomar och studenter. Att dömma av tv4's nyhetsinslag idag så är det till och med så att det är denna helg som brukar bli de yngre ungdomarnas största fylleslag.

Trots att jag är både student och ung så kommer min dag dock inte innehålla en endaste droppe alkohol. Istället kommer jag att ha en sådan härlig dag med egentid och möjlighet att göra precis vad jag känner för. Att jag känner för att göra en mängd saker kan ju dock bli problematiskt med tanke på att även detta dygn bara innehåller 24 timmar. Helst skulle jag vilja hinna med att både plugga lite, tvätta, göra ärende i stan, göra ärende på köpcentrat, träna gympa, bege mig ut på en tur i det fria, ägna tid i soffan med en bra bok alternativt en film, samt laga och avnjuta en god lchf-middag. Nåja, vi får väll se hur det går med det. Så länge jag hinner njuta av dagen och vila upp mig inför jobb imorgon, så är jag mer än nöjd.

Jag har kommit på en till sak som jag gjorde under utmaningen, och vill fortsätta med även nu när utmaningen är slut. Det är att varje dag anteckna fyra (eller fler) saker som jag är tacksam över just den dagen. När jag antog utmaningen så hade jag svårt att förstå vilket värde det faktiskt kom att ha att utföra den punkten. Dels så tror jag att det är bra att reflektera över vad man är tacksam för, för att helt enkelt inte glömma bort det härliga i livet. Till exempel om man har en dålig dag, så är det lätt att det positiva som faktiskt ändå existerar bara faller mellan stolarna så att säga. Dessutom så tycker jag att jag faktiskt verkligen känner en större tacksamhet också när man funderar ut och skriver ned det jag är tacksam över. Känslan av tacksamhet, inte bara för saken i fråga utan för livet i sig, blir starkare. När jag sedan i efterhand sitter och läser igenom allt jag har haft turen att få och vara tacksam för den senaste tiden, då sprider det sig en lyckokänsla genom kroppen och jag kan även svart på vitt se vad som jag faktiskt uppskattar här i livet. På så vis lär jag känna mig själv bättre och kan därmed enklare prioritera, t.ex. vad jag tycker bäst om att göra, hur jag brukar må efter ett visst agerande i en viss situation och så vidare. Att skriva ned vad man är tacksam för är med andra ord en ganska enkel metod för att öka sitt välmående lite extra.

Under den tid jag har skrivit ned vad jag är tacksam över och även läst igenom det i efterhand så har jag bland annat lärt mig följande om mig själv:

♥ Jag uppskattar att hitta på saker i vardagen med min sambo, även om det bara är små saker som att gå ner och ta en fika i stan, gå på en shoppingrunda eller se en film på bio. Alltså - jag borde prioritera och ta mig tid till detta ofta.

♥ De gånger det känns motigt att träna, men jag trots allt övervinner motståndet och faktiskt tränar ändå, de gångerna brukar jag känna mig enormt tacksam i efterhand. Alltså - när det tar emot att bege sig iväg för att träna, så borde jag ha detta i åtanke när jag tar ett beslut. Det mest förnuftiga beslutet är att träna ändå, för i de alldra flesta fall så mår jag bättre i efterhand då än om jag hoppar över träningen.

♥ Jag mår bra av att utmana mig själv! Alltså - när det uppstår situationer som känns jobbiga eller lite för svåra, så borde jag ge mig in i situationen istället för att backa ur eller försöka undvika den. För att varje utmaning resulterar i en lärdom, som jag är tacksam över.

♥ Jag uppskattar enormt mycket när människor i min närhet är förstående. Man behöver inte vara rörande överens om allting, det är mer än okej att ha olika åsikter. Men det är guldvärt för mig när mina medmänniskor är intresserade av att förstå mig och respekterar mina åsikter.

Idag har jag infört en ny liten rutin.
Varje dag (utan undantag) skall jag framöver göra 20 armhävningar och 50 situps.
Hur mycket nytta det gör i muskelbyggnadssyfte, det har jag ingen aning om.
Däremot vet jag att det kändes så himla bra, varje gång jag hade gjort mina armhävningar och andra övningar under den tiden då utmaningen pågick. Så varför då sluta med det nu då?

Någon annan som vill vara med i min lilla göra-armhävningar-och-situps-varje-dag-grupp? Så att vi kan påminna varandra! Alla kan såklart anpassa antalet repetioner efter sin egen förmåga. Nå, vad säger ni?